dessa gator

Det var över en kväll som jag bestämde mig för att åka till New York och för att stanna här i två månader.
Min bild av staden var dels en reflektion av den underbara bild jag fick när jag var här senast för några år sedan, dels var det en bild som målats upp av mina vänner, framför allt Kristian. Jag menar inte att det var en felaktig bild jag hade men det är ett perspektiv och inte en omfattande bild av staden i sin helhet. Minnen kan skapas på neutral mark men glider oftast mot en extrem.

Nu när jag är här så kan jag säga att staden är mycket mer rå än vad jag tänkt mig. Den är aldrig förskönad. De slitna gatorna, har i motsats till de flesta moderna möbler, har på naturlig väg slitits ner av skor, vagnar, bensin, mat och bildäck. På något sätt påminner mig gatorna mer om London än jag vill erkänna.

Gatorna är lite som lektioner där läraren aldrig går tillbaka och förklarar igen. Missar du något får du börja om på ruta ett. Det är otroligt förödande när man under sina första dagar med bedjande turistblick försöker beställa en muffin med korv på och personen i kassan inte förstår vad man vill ha. Man Vill ju inte ens Ha en muffin med korv på. Man vill bara få hela den här initiationsriten överstökad. Så går man hur som helst ut med vetskapen om att aldrig mer beställa denna muffin men också med en liten inre glädje över att ha lämnat ett "spår". Om inte hos personen i kassan så på ett kvitto i denna stad.
Några saker har dessa lektioner i alla fall lärt mig och det är att:
1. Brooklyn är extremt stort. Ca 3 X Manhattan.
2. Låt dig själv ta emot service. Försök inte "hjälpa till" med att rensa bordet på restaurangen. Och försök inte heller själv packa ner kvällens snacks i en påse när du handlar på affärn. Låt hen i kassan göra det. Inte för att utnyttja din maktposition (en dollar i handen). Nej, inte därför utan för att det blir konstigt annars.